Ny rapport: Utblick 2027

Rapporten Utblick 2026 blev en uppskattad resurs för användare av SRI:s omvärldsbevakningstjänst Kompass. På SRI Summit i september 2026 presenterade vi uppföljaren: Utblick 2027 – en utökad omvärldsanalys framtagen av våra säkerhetsanalytiker som syftar till att belysa aktuella hot, risker och vad vi kan förvänta oss kopplat till geo- och säkerhetspolitik under nästa år.

Här nedan delar vi med oss av en sammanfattad version. Hela rapporten är nu tillgänglig i Kompass.

Vår säkerhet bygger på ett nära samarbete med andra länder. Oroligheter i omvärlden och förändrade politiska ledarskap har dock visat att relationerna länder emellan förändras. Under decennier har vi försummat vårt försvar och förlitat oss på stöd från andra länder. 

Vi har under många år valt att bortse från hotet från Ryssland och därmed har vi i dagsläget en alltför låg militär och civil beredskap för att möta ett ryskt angrepp. I syfte att kunna hantera en tilltagande aggressivitet från länder som vill oss illa, blir fönstret för att hinna agera innan krisen inträffar allt mindre. 

Ryssland utgör det största militära hotet mot Europa och Sverige. Under den första halvan av 2026 har vi sett prov på en allt större riskbenägenhet från ryskt håll. Hybridkrigföringen mot väst har ökat och Rysslands påverkansoperationer och desinformationskampanjer försöker åstadkomma vad de själva inte kan militärt. 

Bilden av Ryssland som ett starkt land fragmenteras alltmer och de försöker desperat att upprätthålla den genom alla medel tillgängliga. Ryssland kommer inte att erkänna sig besegrade i kriget mot Ukraina utan i stället ingås en ny, mer aggressiv fas.

Det blir alltmer realistiskt att Ryssland inom kommande år prövar sammanhållningen i Nato. Information i media indikerar att ett sannolikt mål för en sådan operation antingen är Polen eller Baltikum.

Kinas hybridkrigföring mot Taiwan har under 2026 ökat. År 2027 förbereder sig Kina för att kunna genomföra en militär operation mot landet. Redan i november 2025 refererade The Guardian till analytiker som beskrev hur Kina genom uttalanden, artiklar och fotografier signalerade att de eskalerat i sin hållning gentemot Taiwan. 

Samtidigt drar Kina viktiga slutsatser från krigen i Ukraina och Iran i syfte att täcka upp för bristen på krigserfarenhet. Om Kina konfronterar Taiwan militärt står Europa inför än fler utmaningar och riskerar att hamna i ett läge där vårt beroende av landet för kritiska råvaror blir verklighet. Vidare skulle ett sådant utfall även riskera USA:s position som världsmakt. 

Trumpadministrationen har kraftigt missbedömt Iran i fråga om villighet och förmåga att göra motstånd. USA överstiger Iran i fråga om såväl ekonomiska som militära resurser. Men en avgörande skillnad som också kommit att påverka motståndskraften hos Iran är det faktum att de inte behöver ta hänsyn till vad deras befolkning anser om kriget. 

Kort efter att kriget inleddes kom Iran att finna en motvikt mot USA:s militära överlägsenhet, nämligen Hormuzsundet. Stängningen av Hormuzsundet har resulterat i en ökad press på USA att få ett avslut på kriget, frågan är bara vem av parterna som är mest uthålliga. Konflikten mellan USA och Iran pendlar mellan eskalering och deskalering, och ett slut förefaller långt borta.

Utvecklingen i USA har bidragit till att skaka om ett redan allvarligt säkerhetsläge genom handlingar som underminerar sammanhållningen i Nato. Det blir mer och mer uppenbart att deras relationer till andra länder enbart är värdefulla i de fall de utgör en omedelbar vinning för USA.

Detta påverkar inte enbart omvärldens säkerhetspolitiska läge utan även USA:s position i världen. USA:s utveckling mot att bli mer isolationistiska kommer också att innebära att deras roll som världsmakt försvagas, vilket lämnar utrymme för en aktör som Kina att inta scenen.

De västliga värderingar som präglat den internationella ordningen kommer att fragmenteras i takt med detta. Europa är inte oberoende av förändringar i omvärlden och högerpopulistiska partiers framfart spelar i händerna på Ryssland.

Inför 2027 står vi inför ett omvärldsläge med få utsikter om förbättringar. USA:s agerande bidrar till att gynna aktörer som Ryssland och Kina, vilket tids nog kommer att innebära konsekvenser för europeisk säkerhet. 

Den teknologiska utvecklingen utnyttjas i allt högre grad för att uppnå informationskontroll och splittra samhällen genom desinformation. Främst stater nyttjar dessa verktyg, men även inflytelserika aktörer med en egen agenda att påverka den politiska utvecklingen i Europa. 

Utvecklingen inom AI är ytterligare ett område som innebär utmaningar. Även om det finns goda möjligheter till avancering av försvaret genom AI, är också möjligheten till förödande cyberangrepp nära förestående.

 Allt mindre mänsklig inblandning krävs och samtidigt som området är i akut behov av striktare reglering, har vi heller inte råd att komma efter i utvecklingstakten.

Ryssland utgör ett militärt hot mot Europa, Kina utgör ett ekonomiskt säkerhetshot och Iran utgör ett terrorhot. Länderna arbetar mot långsiktiga mål. Mål som vi inte kan förutsätta kommer att förändras. Mål som inte byts ut med en ny ledare och mål som i många fall grundar sig i en utrikespolitik som målar upp väst som det verkliga hotet.

Våra hotaktörers metoder blir alltmer sofistikerade och komplexa, varvid vår förmåga att skydda oss måste upprätthålla samma nivå av avancering.

Om vi halkar efter i en utveckling som kommer att avgöra vår förmåga att försvara oss är konsekvenserna uppenbara. Samtidigt menar USA:s underrättelsetjänster att fler länder blir mer och mer villiga att bedriva hybridoperationer för att uppnå egna intressen. 

”Many countries are now more willing to use deniable, coercive, or violent approaches below the threshold of war. These include acts of sabotage, assassinations, detentions, non-lethal attacks, and the use of migration as a weapon.” 

–  Director of National Intelligence (2026)

Sammanfattningsvis står vi inför en rad utmaningar som kräver att vi agerar och stärker skyddet i samtliga delar av samhället. Att hamna efter i utvecklingen utgör en sårbarhet som kommer att detekteras och utnyttjas. 

Trots att rådande läge innebär stora osäkerheter kring den framtida utvecklingen, vet vi tillräckligt för att accelerera försvarsförberedelserna.

Sårbarheter måste reduceras och vi måste förbereda oss, inte bara för det mest sannolika, utan för det som vållar störst skada på samhället.