När beredskapen höjs: Vad kan Sverige lära sig av kriget i Ukraina?

Under hösten har jag, Pierre Gudmundson, genomfört ett antal föreläsningar tillsammans med Svenskt Näringsliv på regionala konferenser runtom i Sverige. I den här artikeln vill jag dela med mig av några av de många personliga reflektioner och lärdomar jag tagit med mig från dessa viktiga tillfällen.

Utgångspunkten och temat för dessa konferenser har varit att dra lärdomar från kriget i Ukraina och samtidigt ställa Sverige mot detta scenario. Utifrån vårt nuläge har vi sedan, i grupper bestående av representanter från både näringslivet och myndigheter, diskuterat hur Sverige bör förbereda sig för både höjd beredskap och krig, vilka brister och behov som finns och hur arbetet bör prioriteras.

Totalförsvar, motståndskraft och uthållighet

Det har varit ögonöppnande att få följa med till regionerna och få en inblick i hur dessa frågor utmanar och även stimulerar olika verksamheter och sektorer på lokal och regional nivå. Utmaningarna verkar många gånger också mest effektivt kunna lösas ut på lokal nivå.

Dessa samarbeten och lösningar behöver dock bli betydligt fler och omfattningen på dem och vilka som är inblandade behöver utökas, för att totalförsvaret ska fungera effektivt och för att samhället ska få den motståndskraft och uthållighet som är önskvärd.

Det svenska samhället är inte i mål, resan verkar vara i sin linda, men viljan finns definitivt där. Det är en känsla som infinner sig med kraft!

Just nu verkar Sverige mest behöva vägledning, kanske lite mod att våga göra saker man inte är van vid, optimerade regelverk och andra justeringar. Främst för att hastigheten också ska kunna infinna sig.

Så länge det inte är tydligt för den privata sektorn hur ersättning och garantier kommer att fungera, blir man avvaktande och försiktig. Detta är en stor anledning till att utvecklingen kanske inte har den framdrift som är önskad. Om det inte finns en tydlig win-win, varför ska det då prioriteras? Detta måste hanteras.

Beredskapsplanering

När det gäller beredskapsplanering och för att knyta an till min iakttagelse runt totalförsvarsfrågan så är den egna, men även den tillsammans med andra, överlappande kapaciteten och förmågan något som jag uppfattar som en kritisk kärna.

Jag har hört diskussioner och exempel där den ena verksamheten i ett lokalt industriområde köper in filtar, sovsäckar och värmekällor medan grannen intill tar på sig ansvaret att köpa in ved och mat med lång hållbarhet och en tredje kanske tar ansvar för hygien, sjukvårds- och sanitetsprodukter.

Jag tycker det är fantastiskt när det privata näringslivet går samman på detta sätt och tar av sin egen vinstmarginal idag för att bistå samhället imorgon. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något är en princip som samhället kommer långt med och som flera redan har anammat.

Jag har också hört exempel på där det finns fallgropar som kanske inte fullt ut än är identifierade på kommunal eller regional nivå.

Exempelvis finns det privata aktörer som i ett framtida scenario skulle falla in under särskilda regelverk och tvingas fokusera på sin kärnverksamhet (inte konstigt i sig) men där samma aktör även i samma scenario förväntas lösa en kritisk uppgift inom kommunen. Exempelvis snöröjning. Vad skulle det innebära om detta dels inte var identifierat – och därmed överraskade när resursen behövs som mest – och det sedan inte heller finns en plan B?

Hur skulle utvecklingen i det scenariot då se ut? Vilka konsekvenser och följdeffekter skulle det medföra om det inte fanns en plan B för snöröjningen i en hel stad?

Dessa typer av detaljer kan då väldigt snabbt få väldigt stora kaskadeffekter och konsekvenser, särskilt i kombination med andra troliga scenarier. Exempelvis ett bortfall av elektricitet och strömförsörjning.

Dessa detaljer kräver genomlysning och detaljerad tvärsektoriell analys, annars kommer vi riskera att bli rejält överraskade när vi behöver kapaciteten som mest. Det riskerar även att slå väldigt olika på lokal nivå och plötsligt kan det krävas resursallokeringar som antingen saknas helt eller som finns på helt andra ställen i landet.

Föreläsning tillsammans med Svenskt Näringsliv på ämnet ”Personalförsörjning och rekrytering vid kris och höjd beredskap”.

Hotbildsförändring och höjd beredskap

Det är viktigt att komma ihåg att höjd beredskap och krig är begrepp där besluten fattas på central politisk nivå. Därmed omfattas hela Sverige av ett sådant beslut, i tid och rum samtidigt.

När ett scenario i framtiden inträffar och detta innebär höjd beredskap eller krig, så beror det på en kraftig eskalering av hotbilden och att hotet är militärt.

När ett sådant scenario inträffar finns det utmaningar som det idag saknas en tydlig lösning på. Dessa brister och behov behöver en avdömning på både nationell, regional och lokal nivå och det behövs nya – eller justering av befintliga – verktyg och regelverk.

Ett talande exempel är behovet av skyddsvakter. I fredstid ser behovet ut på ett visst sätt och är upphandlat och kravställt utifrån att det råder fred. Men vid höjd beredskap och krig kommer antalet objekt och verksamheter där behovet av skyddsvakter uppstår eller där det behöver utökas, kraftigt att öka.

Det innebär att det inför detta scenario råder ett kraftigt underskott på skyddsvakter. Detta underskott och resursbrist kommer i den situationen sannolikt drabba alla verksamheter på nationell nivå, simultant.

Behovet av fler resurser uppstår i tid och rum på nationell nivå, samtidigt. Hur löser man det, tar höjd för det och upphandlar för det?

Avtalsfrågorna är en uppenbar fråga och ämne i sig. Med tanke på utmaningarna som finns med försäkringar och force majeure, så är detta en kritisk fråga att lösa. Och exemplet med skyddsvakterna var just ett exempel.

Men i dessa scenarier kan man dra slutsatsen från Ukraina och även andra konflikter och krig: Samhällsapparaten och dess förmåga att erbjuda samma nivå och stöd som det gör i fredstid kommer att begränsas eller omprioriteras. Detta på ett sätt som innebär att den enskilda individen och verksamheten behöver ta ett större ansvar för befintliga eller nya behov i händelse av krig.

Pierre delar med sig av insikter om insiders och hur insiderhotet påverkar svenska verksamheter.

Personalsäkerhet och insiderhot

I ett scenario, där krig ingår, blir det helt grundläggande att – i den egna behovsanalysen – ha med sig att insiderhotet kommer att öka kraftigt. I kombination med att man i en sådan situation även kommer få en kraftigt ökad stress på individnivå blir det än viktigare hur man förbereder sig idag.

Här är svaret inte lika svårt eller komplext. Det preventiva behöver vara på plats, alltså följande komponenter:

Säkerhetskultur
Säkerhetsmedvetenhet
Säkerhetsrapportering
Motiverande och härdande utbildningar
Funktionsöverskridande samarbeten
Informationsdelning

Kunskapen om hotet (inte bara insiderhotet) behöver vara förmedlat och tydliggjort till alla inom verksamheten och det behöver finnas en motivation hos alla att bidra i säkerhetsarbetet. Förtroendet och lojaliteten behöver byggas och underhållas genom kontinuerlig näringstillförsel.

Ovan delar är främst det man bör prioritera idag, för att personalsäkerhetsarbetet ska fungera imorgon.

Andra delar kopplat till personalförsörjning att fundera vidare över:

Kommer all personal komma till jobbet i en krigssituation?
Har ni kartlagt vilka som egentligen finns i er organisation (värnplikt och civilplikt)?
Kommer alla fungera i sin nuvarande roll, även i krig?
Finns det befattningar som behöver ha redundans?
Hur ska rekrytering och riskreducering fungera inom personalsäkerhet vid krig?
Har ni lokala säkerhetsföreträdare på era lokala kontor – behöver ni ha det?
Kommer ni kunna erbjuda/acceptera att medarbetare arbetar hemifrån?

Avslutningsvis så vill jag uttrycka min stolthet över samarbetet och förtroendet jag och SRI gavs under hösten 2024. Att få följa med Svenskt Näringsliv på deras resa genom Sverige och att få möjligheten att diskutera ovan frågor med så många av deras medlemmar ute i regionerna har lärt mig mycket.

Jag har också insett hur mycket vi på SRI faktiskt kan bidra med och hjälpa till med hos de som vill komma framåt i sitt förberedande och förebyggande arbete.

Heja Sverige!

Jag skulle även i sammanhanget vilja rekommendera en läsvärd bok som beskriver resan vi i Sverige gör just nu.

I boken Försvaret av Sverige förklarar Oscar Jonsson hur Sverige bör försvaras och vad Ukraina lär oss om det moderna kriget. Samtidigt som det finns stora brister har vårt land alla förutsättningar – resurser, kompetens och teknologi.