RuNet – ytterligare ett steg i Rysslands isolering från väst?

Natten mellan 4 och 5 juli kopplade Ryssland bort sig från det globala internet. Testet som genomfördes innebar att ryska medborgare enbart kunde nå ryska webbtjänster och inte exempelvis västerländska sajter som Google och Wikipedia.

Den här typen av tester har skett tidigare.

Med hjälp av ”RuNet” – en lag om ett eget internet och som antogs 2019 – är syftet, enligt en rysk mediesajt med nära kopplingar till staten, att kunna skydda landet mot yttre cyberhot.

Att helt hindra medborgarna från att använda internet skulle skada den egna ekonomin. Därmed inte sagt att censur inte råder, utan tvärtom kan RuNet jämföras med ett företags intranät fast i en betydligt större skala som möjliggör för Ryssland att helt stänga landet ute från övriga internet.

Ur ett rent demokratiskt perspektiv kan det tolkas som en strid och strävan efter monopol på sanningen eller hur man vill forma “sanningen” för den ryska befolkningen. Wikipedia kallar det för totalitarism:

”Ett modernt samlande begrepp för politiska eller religiösa idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt utan nödvändigtvis hänsyn till mänskliga rättigheter, folkets åsikter eller personlig integritet.”

Och apropå cyberhot, om Ryssland kopplar bort sig från internet behöver de ju heller inte vara oroliga för att deras attacker ska komma tillbaka som en bumerang och orsaka skada även i det egna landets digitala infrastruktur. Likt viruset ”NotPetya”.

Vidare och som ett steg i ledet i att försöka ta kontroll över informationsflödet har Ryssland skapat egna tjänster av sådant som redan finns, bland annat Vkontakte som är den ryska motsvarigheten till Facebook.

Med andra ord, detta nationella internet är ett omfattande system som kan styra, avgränsa, utestänga och i övrigt begränsa vilka tjänster som ryssarna kan använda sig av där ”störningar” på olika sätt påverkar och får konsekvenser i den ryska befolkningens och de ryska verksamheternas vardag. Beroendet av digital infrastruktur ökar dessutom i takt med att världen blir mer digital.

Denna funktion och myndigheternas potential att strypa möjligheterna att i det digitala nå ut, utanför Ryssland, är ett konkret och allvarligt hot mot objektivitet, källkritik och möjligheten att nå utanför en enorm skapad rysk filterbubbla.

Oliktänkare tystas och spridning av “fel” åsikter stoppas.

Exempelvis har Ryssland stiftat en lag som ger myndigheterna rätt att bestämma vad som är ”fake news” men där detta från ett utifrånperspektiv varit det omvända, alltså objektiv information. Det skulle i sin tur kunna tyda på att det man skapar också riskerar bli en extrem psykologisk och kognitiv påverkansoperation mot den egna befolkningen.

Där sanning blir lögn och lögn blir sanning. En dystopi.

Man bör utgå ifrån att denna möjlighet och mandaten att fatta beslut om hur och när funktionen ska aktiveras, regleras under rysk säkerhets- och underrättelsetjänst och till dessa tjänster relaterade myndigheter.

Vi har i ett tidigare blogginlägg skrivit om risker vid relokering och rekrytering av rysk och vitrysk personal och huruvida rekrytering av utländsk spetskompetens behöver hanteras annorlunda med tanke på det säkerhetspolitiska läget.

Där ges exempel på konkreta risker kopplat till ämnet, varav två av dessa lyder så här:

”Individen riskerar att betraktas som en förrädare i Ryssland. Denne kan utsättas för repressalier från exempelvis säkerhetstjänsterna KGB och FSB och respektive lands rättssystem.”

”Säkerhets- och underrättelsetjänsterna kan tänkas vilja gömma och inkludera individer i ”brain drain”-vågen för sina egna syften och vinning.”

Att ”ha koll på” RuNet och vad som kommer med det i form av ryska tjänster och plattformar syftar alltså inte bara till att som verksamhetsutövare försöka skapa sig en uppfattning om eventuella hot som finns mot enskilda individer på grund av deras anti-ryska värderingar, utan även pro-ryska sådana.

Det är dock inte bara Ryssland som utnyttjar internet som ett sätt att styra sina medborgares handlingar. Även andra centrala hotaktörer som bedriver olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige använder de här metoderna, varför kunskap och kompetens om vart samt hur man söker på internet är en hörnsten i ett aktivt och proaktivt säkerhetsarbete.

Vi på SRI besitter denna förmåga.

Vad svenska verksamheter behöver fundera och förbereda sig på i förhållande till RuNet:

• Hur kan era verksamheter, eller partners i dessa länder påverkas och hur skulle det påverka er?
• Effekterna skulle kunna bli att kommunikation inte längre fungerar som ni har behov av, finns det situationer då detta kan innebära stora risker för er eller era medarbetare?
• Ingår denna risk i era analyser idag, tar ni hänsyn till vad dess risker kan innebära när ni väljer partners idag, vilka länder ni vill etablera er i och så vidare?