Inför 2024: Fortsatta utmaningar inom terrorområdet och Sverige rustas för krig

Julhandeln är i full gång och nyss passerade årsdagen för terrorbomben i centrala Stockholm 2010. Bombdådet klassificerades senare som islamistisk terrorism.  

Nu, över 13 år senare har Hamas attack mot Israel i början på oktober och Israels militära svar, gjort kriget i Gaza till en central komponent i terrorhotlandskapet vi är på väg mot 2024.  

I USA har FBI-chefen Christopher Wray höjt ett varnande finger och säger inför kongressen:  

”We assess that the actions of Hamas and its allies will serve as an inspiration the likes of which we haven’t seen since ISIS launched its so-called caliphate years ago.” 

Även européerna är oroliga, där EU-kommissionären Ylva Johansson uttalade nyligen:  

”With the war between Israel and Hamas, and the polarization it causes in our society, with the upcoming holiday season, there is a huge risk of terrorist attacks in the European Union.” 

Konflikten mellan Israel och Hamas är stor och kommer sannolikt att fungera som en katalysator för terrorplaner och attacker utanför själva konfliktområdet. Det vill säga sporra radikaliserade individer, mindre terrorceller och decentraliserade nätverk att slå till mot mål som är associerade med den ena sidan eller den andra.  

Detta har faktiskt redan hänt. I mitten på december kunde vi ta del av nyhetsartiklar gällande sju individer som arresterades i Danmark, Tyskland och Nederländerna för att ha planerat terroristattacker mot judiska institutioner i Europa. Och nyligen dömdes två bröder från Syrien i Tyskland för att ha planerat terrorbrott mot en kyrka i Sverige.  

Några av männen tros vara Hamas-medlemmar, men detta är i skrivandets stund ännu oklart.  

Om det skulle visa sig finnas en gemensam Hamas-koppling mellan gripandena så kan det indikera en eskalerande utveckling eftersom terrordåd i väst inte är något som Hamas historiskt ägnat sig åt eller skulle ha uppenbar nytta av. Ändå uppmanade Hamas till global jihad i slutet på oktober, som samma dag besvarades med knivdådet mot Dominique Bernard som mördades i tjänsten, för att han var en fransk lärare.  

Oavsett går det att konstatera att det som händer i Mellanöstern nu sprider sig till Europa och antalet anmälda hot, trakasserier och fysiska attacker mot minoritetsgrupper har ökat avsevärt sedan operationen Hamas kallade för Al-Aqsa-flodvågen, inleddes den 7 oktober, som riktades mot den israeliska civilbefolkningen.   

Ökningen därefter, av hatretorik och rasistiskt motiverade brott, leder till en känsla av otrygghet bland både judiska och muslimska samhällen. Flera europeiska länder har höjt sina inhemska hotnivåer och flera europeiska regeringar har också återinfört tillfälliga gränskontroller i Schengenområdet.  

”Spillover-effekten” 

Konfliktens säkerhetsmässiga konsekvenser och förhöjda hotbild, långt bortom Mellanöstern, är flera och olika där var och en medför specifika risker relaterade till våldsbejakande extremism och terrorism. Sannolikheten har höjts för att något ska inträffa. 

Exempelvis skiljer sig globala jihadgrupper som Islamiska staten (IS) och al-Qaida från Hamas, men kommer fortfarande sannolikt att använda konflikten för att ytterligare försöka rekrytera och mobilisera.  

Iran påstår sig själva ha varit involverade i flera våldsamma komplotter runt om i Europa under det senaste året och skulle kunna utöka dessa aktiviteter ytterligare, inklusive attacker mot judiska mål. Iran stöder flera väpnade grupper i sitt närområde, inklusive houthierna i Jemen och Hizbollah i Libanon.

Även om ingen av grupperna för närvarande riktar sig mot Europa, kan deras inblandning i regionen fördjupa samt eskalera konflikten. Bara det faktum att flera länder från Väst nu samlar sina vattenburna stridskrafter i Röda havet, skulle kunna leda till en eskalering om dessa utsätts för väpnade attacker som senare går att härleda till exempelvis Iran. 

Bland annat visar den ballistiska missilattacken, utförd av houthierna, riktad mot tre kommersiella fartyg och ett amerikanskt krigsfartyg, och som tros ha ”aktiverats” av Iran, prov på detta.  

Samtidigt har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu instruerat säkerhetstjänsten Mossad att agera mot Hamas ledare ”vart de än är”, vilket öppnar dörren för möjliga riktade israeliska operationer långt utanför Mellanöstern.  

Terrorhotet kan också öka från extremhögern, eftersom accelerationsgrupper och vita supremacister förstärker både antisemitiskt och islamofobiskt innehåll, i dagsläget främst online – för att främja deras agenda, som ytterst är att utlösa ett inbördeskrig. 

Vidare kan säkerhetsläget i Europa försämras ytterligare till följd av attacker eller andra illvilliga operationer från tredje parts länder. Statliga aktörer kan dra fördel av situationen i syfte att undergräva samhällens sociala sammanhållning, motståndskraft, och förvärra den politiska polariseringen i Europa.  

Något som är väldokumenterat är Rysslands försök att ”spä på” politiska ytterligheter för att försvaga sina geopolitiska rivaler. Sverige, som en del av väst ses därför som en av Rysslands fiender. Särskilt i tider av stundande Nato-medlemskap.  

Bland annat misstänker franska utredare att Ryssland ligger bakom de uppmärksammade målningarna av Davidsstjärnan som i slutet på oktober sprejades på husfasader runtom i Paris – en handling som sannolikt syftade till att förvärra antisemitism, splittra och underblåsa högerextremism. 

Dessutom misstänks Ryssland för försök att förvärra attityder präglade av anti-migration i Finland. Genom att underlätta transporten av migranter från Mellanöstern till den finska gränsen ökar nämligen populistiska farhågor om att muslimer kan komma att “överösa” landet.  

Ju mer Ryssland konfronteras för att ha invaderat Ukraina via sanktioner, politiskt tryck, vapenförsörjning och ekonomiskt stöd till Kiev och som en följd av diskussioner om Nato-utvidgning kan Moskva komma att utnyttja den yttersta och extrema högern i Europa som nyckelvektor i allt högre utsträckning.

Situationen i USA och EU som just nu riskerar Ukrainas försvarsförmåga och militära uthållighet, är också något som Ryssland kommer att dra nytta av och skapa narrativ om som förstärker deras agenda, påverkar beslutsfattare och opinion i väst. 

Den europeiska extremhögern tenderar sedan tidigare se i en pro-rysk riktning.  

Att Ryssland, som har en mycket stark koppling till begreppet hybridkrig, använder sig av dessa grupper som så kallade proxies eller mellanhänder som stöd i samband med planerade aktioner och operationer, kommer kanske aldrig vara uppenbart. Eller vara mer uppenbart. 

Föreläsning om hybrida hot:
Lyssna gärna på vår föreläsning om dagens alltmer komplexa krigföring och hur hybrida hot skapar gråzonsproblematik här

New York Times rapportering om en serie brevbomber i Spanien i slutet av förra året kan visa exempel på detta.  

Till en början kopplade den amerikanska underrättelsetjänsten attackerna till en rysk underrättelseinsats som arbetade med högerextrema aktörer, men bomberna spårades i slutändan till en ensam person som delvis inspirerades av rysk propaganda.  

Andra bevis pekade på den tyska Reichsbürgerrörelsen, som planerade att störta regeringen innan de greps i december 2022 och minst en av de misstänkta i fallet var kopplad till det högerextrema Alternativet för Tysklands (AfD) politiska parti.  

Moskva har länge odlat band med olika delar av Europas högerkant; från mainstream-politiker till terrorutpekade individer och med hänsyn till befintliga sociala spänningar i Europa ger detta ett idealiskt utrymme för rysk inblandning. 

I Sverige är kontakten mellan den Ryska imperiska rörelsen (RIM) och Nordiska motståndsrörelsen (NMR) ett välkänt faktum och enligt säkerhetsexperter riskerar samarbetet att stärka NMR:s förmåga och möjligen även vilja att begå ideologiskt motiverad brottslighet i Sverige eller internationellt. 

Det finns naturligtvis en avsevärd ironi i att Ryssland försöker manipulera extremhögern mitt i ett krig där man påstår sig slåss mot fascister, men sen är ju också förvirring en viktig del av Kremls ”verktygslåda” vid asymmetrisk krigföring. 

Att väcka problem och skapa förvirring är för Kreml ofta ett bra resultat i sig, men att blanda sig med extremhögern och uppvigla islamistiska terroristgrupper kan skapa problem som kan vara svåra för Ryssland att kontrollera. Men Moskva kanske inte bryr sig om detta, så länge de får utkämpa sina krig, styra sina narrativ och vem de i sina både kort och långsiktiga mål, kan använda för att främja sin sak. 

Ur ett 360 graders perspektiv 

Vi har alltså ett flertal statsaktörer som samverkar med terrorinspirerade eller uttalade terrorgrupper, vilket gör att det blir svårare att analysera vem som ligger bakom. Det gör det också svårare att bedöma utvecklingen och att komma med en prognos. Det går dock att sammanfatta som att det blir potent. 

Henrik Häggström, senior analytiker och biträdande chef på avdelningen för analysstöd på Försvarshögskolan, säger i ett podcastavsnitt i Sveriges Radio:s serie ”Gräns” att:  

”det som kan verka vara en terrorattack kanske i själva verket är ett beställningsjobb av någon annan. Och det där ställer till det när vi ska försöka förstå och bygga en säkerhet.” 

Lyssna gärna på avsnittet om terrorhoten som skakar Sveriges säkerhet här:
https://sverigesradio.se/avsnitt/terrorhoten-som-skakar-sveriges-sakerhet-grans

Såväl konflikten mellan Hamas och Israel som kriget i Ukraina kan påverka Europas säkerhet på många olika sätt på kort till medellång sikt. Inte alla hot är lika sannolika och inte heller alla hot skulle ha samma påverkan i Europa. 

Men oavsett motiverar den samtidiga och pågående närvaron av dessa hot, aggregerat, högre terrorhotnivåer för närvarande. I Sverige och runtom i Europa.  

För att upptäcka och motverka de olika hot som beskrivs ovan, inklusive våldsbejakande extremism, terrorism och utländsk påverkan kan en 360-graders strategi komma att krävas – inklusive den övergripande miljön för social polarisering och identifiering av extremistiska narrativ, hatretorik och relaterat våld, skadligt innehåll på sociala medieplattformar och desinformation.  

Försvarsberedningen släppte tidigare i veckan sin rapport ”Kraftsamling – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret” och kommer väl till pass i att anamma en slags helhetsstrategi vad gäller statsstödd terrorism.  

I rapporten finns ett avsnitt under kapitel 3 som heter ”3.2 Eskalation, hybrida hot och överraskningsmoment” där det bland annat står att:  

”Ryssland använder sig i stor utsträckning av olika typer av antagonistiskt agerande som kan användas i stället för, i kombination med eller som förberedelse för militärt våld. Ett väpnat angrepp kan föregås av att en angripare under kortare eller längre tid genomför upptrappad aktiv, ofta subversiv, hybridverksamhet utan att utlösa ett krigstillstånd.” 

”Tidiga och tydliga indikationer på angreppsförberedelser i fredstid är viktigt för vår möjlighet att besluta om motåtgärder.” 

Detta särskilda fokus på händelser och incidenter i ”gråzonen” samt en bredare förståelse för att saker och ting som sker, hur konflikter bedrivs och auktoritet utvecklas och etableras, sker förmodligen inte av en ren slump – är givetvis positivt för Sverige och viktiga förutsättningar för vårt samhälles förmåga att möta det som vi identifierat, på ett effektivt och lämpligt sätt.   

Det legala regelverket i att inkludera hybrida hot och angrepp i olika aktörers planering, förstadier och övriga förberedelser ger i dag redan grundläggande förutsättningar för att kunna hantera detta, men i rapporten uppmanar beredningen att dra nytta av regelverket än mer än tidigare.  

Kanske lättare sagt än gjort om man, som Kommendörkapten Björn Marcusson nämner i föreläsningen som länkas ovan, inte förstår HUR hotet ser ut. Ransomware, alltså pengar i utbyte mot att låsa upp system kan vara ett enkelt antagande, men det kan i själva verket också vara en främmande makt som testar en verksamhets cybersäkerhet, för att vid behov, kunna stänga ner någon vital del av vårt samhälle.  

Detta har givetvis implikationer under en eventuell konflikt, men har även konsekvenser under fredstid. 

Det är en utmaning i att för få verksamheter rapporterar in vad man har utsatts för, kanske av rädsla för att visa sig sårbar gentemot sina kunder eller aktieägare och på så vis tappa förtroende, och därför lär vi oss inte om antagonisters olika förmågor avseende tillvägagångssätt – i gråzonen – i den utsträckning som vi borde.  

I övrigt ger beredningen mycket kort följande lägesbeskrivning: 

• En högre totalförsvarsförmåga hos det civila försvaret behöver utvecklas i närtid och uppbyggnaden sker från en låg nivå. 

• Att uppbyggnaden sker från en låg nivå behöver genomsyra alla samhällsdelar och vara den främsta drivkraften för utvecklingen av totalförsvaret de närmaste åren.  

• Det saknas en samhällsplanering, en kultur och ett förhållningssätt hos beslutsfattare som utgår från de krav ett krig ställer.  

Vill du läsa rapporten i sin helhet, kan du göra det här: https://www.regeringen.se/contentassets/0decd61162c24c73a9ca443328ccd9dd/kraftsamling-ds-202334.pdf  

Utöver det uppenbara att försvarsvilja, som inte bara är en angelägenhet på myndighetsnivå utan också berör specifikt säkerhetskänslig och samhällskritisk verksamhet men även samhället i stort, är av fundamental betydelse för vårt lands försvar, lyfts en utbredd kunskapsbrist om vårt totalförsvar fram som en viktig men saknad pusselbit.  

Liksom att den svenska terrorberedskapen har utvecklats sedan terrorbomben i Stockholm 2010 med en förändrad hotbild, fördjupade samarbeten, bättre utrustning, stark beväpning och stor uthållighet – gör vi vad vi kan på SRI.  

Och det är att försöka täcka just de luckor som finns, vad gäller kunskap och utbildning inom en rad olika områden. Totalförsvarskunskap, som ju består av militärt och civilt försvar, är inget undantag och särskilt inte i tider med fullskaliga krig i vårt närområde.  

Av den anledningen kommer vi att fördjupa oss i, bevaka, inhämta, bearbeta, analysera och rapportera om utvecklingen, samt dela med oss av både våra egna och vårt nätverk av experters rekommendationer för hur man bör hantera frågor kopplade till totalförsvaret och hur man skapar en bred robusthet, motståndskraft, och beredskap i den egna verksamheten.  

Vidare och som komplement till all nyhetsrapportering specialbevakar vi omvärldsläget, internationellt och nationellt, med särskilt fokus på rådande säkerhetsläge inför och under helgerna som kommer, där vi även delger våra egna tankar och reflektioner om terrorhotet.  

Fördjupning i vår kunskapsresurs Kompass

Dessa luckor fångar vi upp i vårt digitala kunskapsbibliotek Kompass, där vi även inom kort kommer att publicera årets fjärde och sista kvartalsrapport som mer ingående bryter ner “Kraftsamling” och vad en sådan skulle kunna innebära. Vi vet redan nu att vår Q4-rapport kommer att vara den mest omfattande och mångbottnade hittills av våra tidigare kvartalsrapporter. Nytt för Q4-rapporten är våra seniora rådgivare i vår Advisory board som alla tre kommer att stå för slutanalys och tillhörande kommentarer. Vår förhoppning är att beröra lägesbild och prognos från flera perspektiv. 

En annan nyhet i Kompass är att vi i Q1 kommer att publicera en hotbeskrivande rapport om viktiga trender som är relevanta under 2024/2025.  

Vill du få en rundvandring i vårt levande kunskapsbibliotek och digitala stödresurs? Läs mer här. Kontakta oss gärna om du har frågor eller vill veta mer.